Andreas evensen  (Foto: TV 2/)
Andreas evensen (Foto: TV 2/)

Evensen klar for større oppgaver

Andreas Evensen nærmer seg EM-kamp.

Andreas Evensens lysande seger över duglige förre italienske mästaren Gianpiero ”Poison” Contestabile i Manchester på fredag kväll den 25/9 var de facto ett stort steg framåt för den lille fjäderviktaren, som härmed noterades för en högst gångbar seger.

Se video fra kampen øverst på siden.

Denna triumf, parad med den 8 ronders poängseger han tog i fjol över svenske Rikard Lundby om Nordiska titeln, ligger som en god grund för avancemang. Contestabile var rankad som #17 på EBU:s Europaranking. I och med det mycket övertygande sätt som Evensen vann på borde han nu gå in på denna ranking på motsvarande plats eller rentav något högre.

Det betyder i en framtid att han kan komma ifråga för klart större uppgifter. Han kan, med lite god vilja och ytterligare några förnämliga avancemang, komma ifråga för en EU-titelmatch = den lägre titelnivå som tjänar till kvalificering för Europamästerskapet, dvs EBU-titeln.

Jamen, säger vän av ordning. Norge tillhör inte EU. Det är förvisso sant, men undantag för EU har gjorts för schweizare och andra – så det kan givetvis, med lite god vilja, göras även för Andreas Evensen, Norge. I synnerhet är läget sådant, då numera västra Europa kvalar in till EBU/EM på det här viset, medan östra Europa (inklusive länder som ännu ej är i EU) kvalar in via EU/EE (eastern Europe).

Så här går det till, rent rankingtekniskt.

EBU:s rankingpanel utser bland de främsta utmanarna nästa officiella utmanare – i princip den man som står högst på rankingen, men om denne pga skada, annat uppdrag, ovilja eller annan olägenhet står över chansen så går budet vidare till 2:an, 3:an, 4:an etc. EM-kungen kan också mellan obligatoriska titelförsvar frivilligt ställa sin titel på spel mot någon av de tolv främsta utmanarna.

Detsamma gäller för EU-gänget, där för närvarande själva titeln i fjädervikt är obesatt, men två officiella utmanare utsedda. Den nye kungen på den nivån kan – i rätt läge, givetvis mot motiverande betalning – ställa sin titel på spel mot någon av de tolv främsta på hans lista.

Senaste rankingen – vilken inom kort skall uppdateras – ser ut som följer för just fjädervikt:

EM/Champion: Oleg Yefimovich, Ukraina
Officiell utmanare: Paul Appleby, Great Britain
Utmanare:
1. Martin Lindsay, Great Britain
2. Andrey Isaev, Belo-Russia
3. Michael Hunter, Great Britain
4. Alberto Servidei, Italien
5. Stanislav Merdov, Ukraina EU/EE
6. Yuri Voronin, Ukraina
7. John Simpson, Great Britain
8. Derry Matthews, Great Britain
9. Esham Pickering, Great Britain
10. Viorel Simion, Rumänien
11. Paul Truscott, Great Britain
12. Nikita Lukin, Ukraina

EU/Champion: vacant
Officiella utmanare: Osman Aktas, Frankrike & Alex Miskirtchian, Belgien
Utmanare:
1. Martin Lindsay, Great Britain
2. Michael Hunter, Great Britain
3. Alberto Servidei, Italien
4. Paul Appleby, Great Britain
5. John Simpson, Great Britain
6. Derry Matthews, Great Britain
7. Esham Pickering, Great Britain
8. Viorel Simion, Rumänien
9. Paul Truscott, Great Britain
10. Massimo Morra, Italien
11. Jamie Arthur, Great Britain
12. Gianpiero Contestabile, Italien

Som ni ser skulle Andreas Evensen således platsa på en sådan lista uppdaterad till dags dato, förutsatt att man ser genom fingrarna med den där lilla detaljen om EU. Det är under alla omständigheter ett spännande perspektiv..!

Asikainens fall!
Lika intressant och tilltalande som detta norska resultat från fredagskvällen är för nordiskt vidkommande är det finska resultat vi fick med oss från Manchester nedslående.

Amin Asikainens fall mot Matthew ”Mack The Knife” Macklin – TKO-förlust i första ronden – var gruvligt tungt. Därmed förlorade självfallet den finska stjärnan sin världsranking och i stället kommer sannolikt Macklin ges en placering bland världens tio främsta mellanviktare av The Ring i nästa nummer.

För Asikainens del blir det att återvända hem, slicka såren och fundera över vad framtiden kan ha att erbjuda i boxningssammanhang. Är det värt mödan att slita vidare i detta tuffa game ..? Är det nu över, helt och hållet ..? Skall han göra en fight till – på hemmaplan – ett försök till ny lansering, alternativt ett tack & adjö inför sin trogna publik ..?

Detta är frågor en till synes sliten fighter vid 33 års ålder måste ställa sig. De första finska reaktionerna att ringdomare Luigi Muratores stopp på fientligheterna efter två nedslagningar vid 2.34 minuter av rond 1 var onödigt och ”för tidigt” skall nog trots allt ses som sagt mitt i chocken. Vi hade i och för sig inte protesterat om Amin fått en chans till i ringen – han visade att han var ”klar” och var i det läget betydligt klarare än han var efter första nedslagningen – men det är i ett svårt läge, som det domaren bröt i, ALLTID bättre att vara på den säkra sidan snarare än göra ett allvarligt misstag. Därför måste domarens ingripande accepteras som korrekt – på den försiktiga sidan, men korrekt. Hur grymt det än blir mot en sann Champion.