Oscar De La Hoya  (Foto: KEVORK DJANSEZIAN/AFP)
Oscar De La Hoya (Foto: KEVORK DJANSEZIAN/AFP)

Good bye, Golden Boy!

Oscar De la Hoya gir seg som bokser.

Boxningsvärldens främsta ansikte de senaste tio-femton åren, Oscar ”Golden Boy” De la Hoya, har till sist bestämt sig för att säga adjö till den sport som gjort honom till mångmiljonär.

Han förlorade som bekant i sin sista match – en av 2008 års största boxningskamper, mot Manny Pacquiao i december, då han valde att ge upp i ringhörnan efter åttonde ronden – men de flesta av oss trodde nog att han skulle välja att komma tillbaka en sista gång, för att om möjligt sluta som segrare. Den senaste tiden har det dessutom pratats mycket om honom som en potentiell motståndare till Ricky Hatton, skulle denne slå ”Pac Man” den 2 maj. Det har också talats om en sista jättematch mot Julio Cesar Chavez Junior.

Detta valde nu Oscar bort.

Ståendes bredvid den över 2 meter höga bronsstaty av honom själv (!), som rests utanför arenan Staples Centre i downtown Los Angeles – i hjärtat av den stad som alltid varit centrum för hans aktivitet – tog han farväl av sin aktiva karriär. Han valde att gå utan den obligatoriska ”sista matchen”.

”It´s time to go”, sade han. “Jag kan inte längre göra mig själv riktig rättvisa i ringen och då är det inte juste att fortsätta. Jag kommer att sakna boxningen, detta är mitt liv, detta är vad jag föddes att göra, men jag vet nu att det är slut.”

Han tänkte i flera månader över sitt beslut. Och det innebär givetvis inte att Oscar tar farväl av sin älsklingssport. Inte alls. Han driver idag promotorfirman ’Golden Boy Promotions’ och kommer nu att ägna sig åt den och annan affärsverksamhet – han äger idag även tidningen The Ring – och kommer även framledes att vara en mycket väl synlig profil i de stora sammanhangen. Han har visat sig vara en skarp affärsman och blir sannolikt en av branschens stora – även utanför ringen.

Dock är nu en av ringhistoriens mest fascinerande karriärer över. Vid 36 års ålder stoppar alltså den man som hållit ’VM’, av skiftande betydelse, i alla viktklasser från lätt lättvikt (59 kg) till mellanvikt (72,6 kg), har mött inte mindre än 23 andra mästare (!) och gjorde totalt 45 proffsmatcher (39 segrar, 6 förluster) varav hela 32 otroligt nog var titelmatcher! Han var ena parten i en lång rad av de största matcher som gjorts i viktklasser under tungvikt: Rafael Ruelas (1995/seger KO 2), Julio Cesar Chavez (1996/seger TKO 4; 1998/seger TKO 8), Pernell Whitaker (1997/seger poäng 12), Felix Trinidad (1999/tveksam förlust poäng 12), Shane Mosley (tveksamma förluster 2000/poäng 12 & 2003/poäng 12), Javier Castillejo (2001/seger poäng 12), Fernando Vargas (2002/seger KO 11), Felix Sturm (2004/seger poäng 12), Bernard Hopkins (2004/förlust KO 9), Ricardo Mayorga (2006/seger KO 6), Floyd Mayweather (2007/förlust poäng 12), Manny Pacquiao (2008/förlust TKO 8). Han inledde hela titeljakten genom att erövra WBO-VM från dansken Jimmi Bredahl 1994 på KO 10.

Det är en smått otrolig lista detta – utförd av en ung man som lyckats tjäna mer pengar på sin sport än någon annan! Och som strukit under framgångssagan genom att faktiskt hålla reda på sina pengar. Han är rik som ett troll!

Jag hade den ofattbara glädjen att få se ett flertal av de ovan nämnda matcherna från ringside – ett fantastiskt privilegium. Större än när han med en kirurgs precision spöade upp legenden Julio Cesar Chavez eller när han krossade mästarkollegan Genaro Hernandez (1995) kan man nästan inte bli. Då var han i sanning kung! Faktum är att jag gjorde en tidig intervju med honom – och många senare – redan inför hans åttonde match mot Troy Dorsey (1993) och han var då mest känd för OS-guldet i Barcelona året innan. Han var otroligt artig och en fröjd att intervjua, fast han envisades med att kalla mig ”sir” och tackade för att få bli intervjuad på skandinavisk TV. What a guy! Tack och adjö, Golden Boy! Vi ses vid ringen!